Röster från Norden

Laulasihan mie kotona

Laulaisin kotona, mutta en viitti, kun veli on kotona. Sillä on makeet vaatteet ja hieno heppa ja satula.
Laulaisin kylässä, mutta siellä on vieraita ulkomailta.
Virret vie mut ulkomaille.
Nainen on hyvä laulamaan. Viimeinen on kyläläisten suusta kuultua

Jag skulle sjunga hemma men jag täcks inte då min bror är hemma. Han har snygga kläder och en fin häst med sadel.
Jag skulle sjunga i byn men där är gäster från utlandet.
Psalmerna för mig till utlandet.
Kvinnan är duktig på att sjunga. Det sista har hörts av byborna. *

Solo: Frida Vikström, Alina Huldén, Amanda Stenius, Antonia Bäckman, Mia Hertsberg

 

Kling klang, klockan slår

Kling klang klockan slår
stig upp och plocka mossa
dagen lång och magen trång
och lite mat i påsen.

Aspen bad mig löpa löpa
linden bad mig vila,
björken lovade mig kvast
när kvällen skulle bliva.

Solo: Freja Lindeman

 

Kaipaava

Ja ilman kuuta ja aurinkoa tämä maailma pimiä on
sula rai-ai-ai, sula rallallei, tämä maailma pimiä on
Ja yhden pojan tähden minun sydämeni kipiä on
sula rai-ai-ai, sula rallallei, minun sydämeni kipiä on

Sinä hienoinen kuin heinä, minä matala niinkuin maa
sula rai-ai-ai, sula rallallei, mina matala niinkuin maa
Oi jos sinä kultani tietäisit, kuinka ikävä minulla on!
Niin varmaanhan sinä rientäisit, etkä matkalla viipyisi,
sula rai-ai-ai, sula rallallei, etkä matkalla viipyisi.

Den längtande

Och förutan måne och sol vore den här världen mörk.
Och för en pojkes skull är mitt hjärta tungt.
Du är fin som gräset, jag är karg som jorden.
Oj om du min käraste visste hur mycket jag saknar dig!
Då skulle du säkert skynda dig hit, och inte dröja på vägen. *

Solo: Lotta Westerlund

 

Öll náttúran enn fer að deyja

Öll náttúran enn fer að deyja
ylur horfinn, söngfuglar þegja
kulið skekur kvistu bersnauða
kveina stráin fölnuð mót dauða

All natur dör igen
Värmen försvinner, sångfåglar tystnar
En svag vind skakar en fattig gren
Det jämrande strået bleknar i döden *

Solo: Melinda Schultz, Antonia Hägglund, Alina Huldén, Heidi Enbacka

 

Veturin kom við kulda og kava

Veturin kom við kulda og kava,
ringt er hjá seyðinum, hart er at skava,
kalt er í berligum bóli.
Lágt stendur sólin, og tíðliga skýmir,
burtur úr túninum hundurin rýmir,
inni situr kúrandi Óli.

Gler er í á og skalvur í brekku;
rínur og hvínur í hvørjari sprekku;
Óli er grammur í huga,
situr og hugsar um summar og gleði,
fuglur var kátur, og lambið var fegið;
nú hómast ikki ein fluga.

Omman á bríkini sigur frá søgum,
abbin úr fjøruni kemur við øðum,
oman kemur maður av Gørðum.
“Kóka nú kaffi, set rokkin til reiðar!”
Hugnaligt í stovu, um frystir eru teigar.
Har kemur Klæmint við kørðum.

Vintern kom med köld och snö
dåligt det är för fåren,
hårt det är att skrapa,
kallt i bara läställen.
Lågt står solen, och tidigt det skymmer,
bort från gårdstunen hundarna rymmer,
inne sitter sörjande Óli.

Is är i ån och snödrivor i backen;
det tjuter och viner i varje spricka;
Óli är grumsen i sinnet,
sitter och tänker på sommar och glädje,
fågeln var munter, och lammet var glatt; nu skymtas inte en fluga.

Mormor på britsen berättar historier,
morfar kommer från stranden med musslor,
en man kommer ner från Gårdarna.
"Koka nu kaffe, gör spinnrocken klar!"
Skönt i stugan, fast frusna är markerna.
Här kommer Klæmint med kar.

 

Valravnen

Ravnen han flyver om aftenen,
om dagen han ikke må:
Den skal have den onde lykke,
den gode kan ikke få.
Men ravnen flyver om aftenen.
Jomfruen stander i Højeloft,
Hun ud af vinduet så:
“Hvor er den som mig trøste vil
og høre på min uro?”
Men ravnen flyver om aftenen.
“Hør du min vildene valravn,
od flyv du neder til mig,
al min lønlige angst og sorg
den vil jeg sige for dig.”
Men ravnen flyver om aftenen.

Korpen, han flyger om aftonen,
om dagen kan han inte flyga:
Den för med sig olycka,
Den gode kan icke få.
Men korpen flyger om aftonen.
Jungfrun står högt upp på loftet,
Hon ser ut genom fönstret:
"Var är den som skall trösta mig
och lyssna på min oro?"
Men korpen flyger om aftonen.
"Hör du min vilda valravn,
flyger du ner till mig?
Alla mina bekymmer och all min sorg
ska jag berätta för dig."
Men korpen flyger om aftonen.*

Solo: Catarina Bergström

 

Vänner och fränder

Vänner och fränder de lade om råd,
hur de skulle gifta bort sin fränka i år.
Uti rosen, lade om råd,
hur de skulle gifta bort sin fränka i år.

Dig vill vi giva en kungason till man
Som haver mera guld än lille Roland haver land
Uti rosen, kungason till man,
som haver mera guld än lille Roland haver land.

Om lördan och söndan budet utgick,
om måndan och tisdan skull skådas vad hon fick.
Uti rosen, budet utgick,
om måndan och tisdan skull skådas vad hon fick.

Om onsdan och torsdan blandades vin,
om fredan och lördan dracks hederdagen in.
Uti rosen, blandades vin,
om fredan och lördan dracks hederdagen in.

De drucko i dagar, de drucko i två,
men inte ville bruden åt sängarne gå.
Uti rosen, drucko i två,
men inte ville bruden åt sängarne gå.

De drucko i dagar, de drucko i tre,
men inte ville bruden åt sängarne se.
Uti rosen, drucko i tre,
men inte ville bruden åt sängarne se.

Då kom där in en liten sjödräng,
och han var allt klädd uti blå kjortelen.
Uti rosen, liten sjödräng,
och han var allt klädd uti blå kjortelen.
Han ställde sig vid bordet och talade så:
Jag ser endast masterna som där gå.
Uti rosen, talade så:Jag ser endast masterna som där gå.

Så lyster det Jungfrun åt högan löftet gå,
så springer hon den vägen mot sjöastranden låg.
Uti rosen, högan löftet gå,
så springer hon den vägen mot sjöastranden låg.

Hon sprang uppå stenar,
hon sprang uppå tå,
men aktade sig väl för böljorna de blå.
Uti rosen, sprang uppå tå,
men aktade sig väl för böljorna de blå.

Så bjödo de henne i skeppet in
och bjöd de henne dricka både mjöd och vin.
Uti rosen, skeppet in,
och bjöd de henne dricka både mjöd och vin.

Jag ser, jag ser på dina vita fingrar små,
att vigselring ej suttit på den förrän igår.
Uti rosen, vita fingrar små,
att vigselring ej suttit på den förrän igår.

Jag ser, jag ser på dina guldgula hår,
att brudekrans ej suttit på dem förrän igår.
Uti rosen, guldgula hår,
att brudekrans ej suttit på dem förrän igår.

Jag ser, jag ser på dina snövita bröst,
att dom ej har varit någon småbarnatröst.
Uti rosen, snövita bröst,
att dom ej har varit någon småbarnatröst.

Och Jungfrun hon lägger sig vid lille Rolands sida,
hon känner varken sorgsen eller kvida.
Uti rosen, lille Rolands sida.

 

Silibrand

Silibrand var en så oviser man.
- Allt under den linden så gröna.
Han gifte bort sin dotter i främmande land.
- I riden så varliga genom lunden med henne.
Liten Karin hon frågar sin svärmoder så,
Hur länge plägar kvinnan med barnet gå,
I fyrtio veckor allt medan sju år.
Så länge plägar kvinnan med barnet gå.
Körsvennen sa’lar sin gångare grå,
Han sätter stolts Karin där uppå,
Silibrand körde uppåt höga loftet svala.

Där fick han se sin dotter i lunden fara i riden så,
Välest mig välest mig vad jag nu ser,
Jag ser min dotter hon kommer till mig,
Härifrån for jag då jag var mö,
nu kommer jag igen, nu skall jag ock dö.
Min svärmor skall jag giva min silvskodda kniv.
Hon har nu förrått mitt unga liv!
Liten Karin hon satte sig på förgyllande stol.
Silibrand drog av henne strumpor och skor.
Silibrand femnar ut kappan blå.
Där föder hon två karska svenbarnen små.
Liten Karin hon lade sig i sängen ned.
Gud låte mig inte leva tills jag dagen får se.
Små barnen så för dom till Kristi dop.
Liten Karin så för dom till kyrkogård.

Solokvartett: Charlotta Horsma, Ronja Nordlin, Sophie Aminoff, Jessica Thurin
Kulning: Julia Pöysti

 

Sov, sov liten gut

Sov, sov liten gut
Sola skin i høgste nut
Enno ligge kydna
Sov, sov liti taus
Soli skin i Espehaug
Enno ligge kydna

Sov, sov lilla pojke,
solen stiger bakom fjället
Ännu sover korna,
sov, sov lilla flicka,
solen skiner i Espehaug,
ännu sover korna.*

 

Lauloin ennen taisin ennen

Ennen olin hyvä laulamaan.
Lauloin lapsena paljon
Nyt laulan huolistani, huolet laulattaa ja ikävät.
En itke isäni ja äitini hyvyyttä vaan itken omaa vaellustani
ja sisariani, isäni lapsia.
Nyt itken omia lapsiani kun ovat kululla ilman kotia.
Oma isäni ja äitini ei laittanut lapsiaan piioiksi,
töihin toisille niin kuin minä jouduin laittamaan.
Piikuus tai orjuus ei pahenna ihmistä,
jos hoitaa työnsä kunnialla, jos on terävä pää ja
leveä ymmärrys, nopeat jalat ja tarkat korvat, jos ei turhaan sekoile.

Förr var jag duktig på att sjunga.
Som barn sjöng jag mycket
Ny sjunger jag om min oro. Oron och saknaden får mig att sjunga
Jag gråter inte för mina föräldrars godhet utan för min egen vandring och för mina syskon, min fars barn
Nu gråter jag för mina egna barn på vägen, utan hem
Mina föräldrar skickade inte sina barn till arbete som pigor så som jag måste med mina egna barn
Att arbeta som piga eller slav försämrar inte en människa, ifall man gör arbetet med ära; skarpt sinne, mycket förståelse, snabba fötter och lyhörda öron – och om man inte gör det svårt i onödan.*

Solo: Kanerva Sunila


* Fri översättning